Tröttare än tröttast i London

Nu har vi kommit fram till Stansted Airport i London, fått i oss lite mat och en kopp kaffe. Vi är båda rätt slitna då sömnen i natt blev i stort sett obefintlig. Jag måste ju dock säga att det finns rätt mycket saker jag skulle föredra framför 12 timmars väntan på denna flygplats. Och inte kan man gå ut heller för det är runt nollan och snöblandat regn, och man vill ju inte förstöra pjucken...

Tror fortfarande jag inte riktigt greppat att jag är på väg, känns som att man sitter på centralen och väntar på ett tåg som frusit fast iom det bistra utbudet på sysselsättning, tur att man hittade en wifi-station iaf. Upptäckte att jag via mitt abbonemang på mobilen har tillgång till över 300.000 hotspots runt om i världen för den minimala kostnaden av 30kr/mån. Det lär ju utnyttjas i dessa lägen om inte annat!

Nu känns det som att resnerverna och nojigheten har gått över och totalt bytt uts mot övertrötthet och en flodvåg av dåliga Kim & Madde skämt. Ett exempel: Madde kommer ut från toaletten nästan dubbelvikt av garv, på spolknappen stod det tydligen "Wave On", hur skoj som helst, fortfarande! Och vad är det med poliserna här, värsta Judge Dredd munderingen och superstort vapen på magen, trodde det var krig på gång, men det var bara kafferast! Nu har vi iaf gosat ner oss i varsin skön fåtölj, vi har internet, ström till både dator och iPods, så den resterande väntetiden lär ju gå utav bara farten.

Ps, Jacqline: Att lämna dig på flygplatsen var sjukt mycket svårare än jag trodde det skulle bli, kommer verkligen sakna dig! Kyssar i mängder! Älskar dig!